söndag 19 oktober 2014

Nu och Då med Blizzy.

Det har hänt otroligt mycket med Blizzy på ett år. I oktober förra året kom hon och Ville. Och jag minns det verkligen som igår. Denna lilla, rädda, klena, felställda individ. Hon var så skygg, så misstänksam och icke följsam som en häst bara kan bli. Det tog ett tag innan vi kunde leda henne. Vi fick gå fram och tillbaka i stallgången varje dag i en vecka innan vi vågade oss ut. Där drog hon omkull mig flera gånger och sprang rakt över mig för att hon var så rädd. Men eftersom jag var där varje dag så blev vi mer och mer kompisar. Och efter två månader flyttade vi henne till Annastallet. Väl där gjorde hon en helomvändning och började lita på folk, som inte var jag. Trots att hon rymde ur hagen två gånger under första natten (och när jag såg henne och hon såg mig, så gnäggade hon och kom travande mot mig) så var det INGET problem att få tag i henne. Tvärt om, helst hade hon velat sova med mig inne i huset. Typ.

Det här är första gången jag har lett henne i stallgången, bara lite stolt!

Här tränade vi friendlygame med konstiga föremål

Vår första gemensamma promenad i skogen där det bara var vi två!

Lite mager i mitt tycke. Väldigt klen just här!


Här ser man även hur hennes framben var då. Väldigt krokiga!

De bilder här nedanför är sen vi kom till Annastallet.Lite finare, men fortfarande en svart ankunge.




Min åsnelika skitgris!


Rumpbild i våras



Nu har det gått ett år. Hon har fått otroligt bra bete under sommaren, och nu är hon igångsatt. Vi har tömkört, longerat, dragit stock, dragit skacklar, dragit dunk med sten i, gått mycket i skog och mark, dragit harv, tömkört med vagn. Vi har även vant in all utrustning så som bett, träns, sadel, sele, longeringsgjord och loksele. Hon är helt fantastisk. Hon står still när jag ber om det, och om hon har NÅGOT problem är det snarare att gå framåt. Hon är inte rädd för bilar, biltutor, gevärsskott, traktorer eller lastbilar. Hon är den MEST följsamma häst jag någonsin jobbat med. Och sjukt lyhörd. Älskar verkligen att dra, då har hon bra framåtdriv!
Den här hästen kommer att gå långt. Och jag kan inte fatta att jag haft turen att få vara med i utvecklingen. Jag menar, detta är hästen som "inte går att fånga".
Hon stod bunden när jag jobbade med Tindra förra veckan, lyckades ta sig loss och började i stilla lunk gå mot stallet. Då sa jag: "Men lilla gumman är du lös. Det ska du inte vara" Börjar gå emot henne och hon tittar på mig. Jag säger PROOOO och hon stannar. Och står still tills jag kommer fram till henne. Där lägger hon huvudet i min famn precis som att: Jag har saknat dig matte. <3

Rundare, muskulösare.
Det har hänt en väldig massa med bogen, rumpan och halsen här!






 Kolla på förra rumpbilden från i våras!
Till och med manen har fixat till sig! 

Tänk vilken tur jag har! Älskade häst! <3





Jag tror att jag just avvärjde ett inbrott...

Alla som känner mig vet att jag är en riktigt jävla nyfiken människa, och idag var inget undantag. Skulle köra hem Carro för en stund sen och när vi svängde ut från vår gata så ser vi att det står tre killar vid Ferraris Pizzeria. De kollar in, försöker rycka upp dörren, sen vänder de sig om och ser oss komma. Och de har även sett att vi sett dem. Så de går en bit och vi kör iväg. Men jag är som sagt väääldigt nyfiken, så vi svänger in vid ICA, vänder och kör tillbaka. Kör in på torget och kör runt det. Kommer fram till posten och släcker lysena, då ser vi även killarna. De springer i panik och försöker rycka upp dörren till lägenheterna som är vid pizzerian. Sen slänger de sig in i bilen, backa ut och kör iväg. Lämpligt nog var det åt samma håll som vi skulle, så jag gasade på och såg till att följa efter, för att skrämma dem lite. De svängde in vid Red devils och jag hann tyvärr inte se regnumret. Men jag körde förbi där de var och körde hem Carro. Vi var väldigt överens om att de betedde sig väldigt konstigt. Usch!

Sen körde jag hem, och ringde 11414 och berättade om vad som skett, Jag menar, klockan är bara 10 och de kanske försöker igen under natten. Det vet man ju aldrig. Han jag pratade höll med om att det var underligt och tackade för samtalet.

Sen okej, vi kan ha missuppfattat situationen helt. Men det tror jag inte. Hade det varit ägarna så hade de haft nycklar. Och då hade de ju inte heller blivit rädda när vi kom tillbaka. Är i alla fall min analys utav det hela.

Stallet med carroparropäronpung

Tömlongering. I ösregn. Slalom mellan träd med min lilla fina flicka. Och sedan mannekänguppvisning med alla täcken och grejer vi fick utav Marianne. Hon har allt att växa i! :-D
Allt Blizzy har på sig förutom tömmarna och repgrimman kommer från Annan. 
Här stod vi en stund medan Carro bråkade med Lord. 
Den hästen alltså. 
Han är alltid jätteduktig annars. Men idag ville han verkligen INTE ut på volt. 
Kan bero på att det vräkte ner.
Men till slut gick det!
Ridländtäcke. Har en stark känsla utav att när hon KAN ha detta, så är det för litet. Men färgerna passar henne i allafall!
Detta var mest lyckat i allafall! 
Gjorden är ju lite stor, så en mjuk padd under gjorde susen!
"Matte, nu är du allt jobbig...." 
Brunt är nog inte riktigt hennes färg. Men schabraket är verkligen i jättemysigt tyg, så den lär användas ändå! :)
"Jag står väl här dådå, men jag tänker INTE se road ut."
Detta kommer vi nog kunna använda om ett och ett halvt år när hon ska ridas in. Om hon inte växer ASMYCKET.
Sjukt stort och mysigt. Men alldeles för stort än så länge. Men det är bra. 
Då har vi NÅGOT att växa i!
Bara lite blöt häst.


Jag älskar för övrigt reflexbröstan. Snyggt, säkert, och det känns som att den förbättrar över lag!